-Sträck ut din hand idag med! Två år sedan massakern på Utøya!

Många minnen som sköljer över en när morgonyheterna påminner en om att de är två år sedan katastrofen i Oslo
Ändå var jag inte drabbad personligen. Jag bara mötte de anhörigas sorg. Tröstade. Höll en hand.
Ett jobb som känns viktigt än som jag är glad att jag gjorde även om det känns jobbigt ibland även för mig.

Vi har alla, inklusive mig, lätt att sträcka ut vår hand till tröst när något hemskt händer. 
Men de drabbade och kanske för hela Norges folk behöver ditt stöd idag med. Tvårsdagen av Breiviks framfart i Oslo och på Utøya. Då 67 barn kallblodigt mördades och Oslo centrum förvandlades till ett inferno.
För många kan "andra gången" kännas lite lättare än "första gången" efter Utøya men det är långt ifrån säkert. Alla känner olika.
För oss som inte är drabbade börjar Utøya bli en notis i historieboken som alla andra otäcka händelser men för de som står närmre händelsernas centrum kan Utøya vara lika påtagligt nu som då.
Därför tycker jag det känns rätt att lägga undan alla futiliteter som "hon har fula skor" och liknande. Vi bör koncentrera vår kraft på att trösta de som har det svårt idag. Samtidigt som vi för skams skull måste känna och förstå hur bra vi har det. Vi som inte är direkt drabbade av händelserna i Oslo idag för två år sedan.
-Här är min utsträckta hand! -Ta den om du behöver prata!