-Tur Vite Krists manskap inte kunde bränna sten!

När jag kommer till Island ska jag låta hugga in följande i familjestenen;
"Kynlif vakti þetta steini. Guðrúnu foreldra sinna, af Bergþóras ætterni og Sigurðar, af Hallgerðurs ætterni, minni og fyrir velferð barna hennar Eiríkur, Líf og Sunna". Översatt till svenska "Kynlif reste denna sten. Till sina föräldrars Gudrun, av Bergþóras ätt och Sigurðar, av Hallgerðurs ätt, minne och för hennes barns välgång Eirikur, Lif och Sunna"

Tack vare våra runstenar och framsynta isländska berättare
har vi fortfarande kunskap om tiden före år 1000 v.t.
Frälsningen till den nya läran var allt annat än ett Jesu fridsbudskap.
Tvärtom gick den oerhört våldsamt till.
Makthungriga hövdingar såg möjligheten att härska över fler människor och större områden med den nya läran som hjälpmedel.
Prästerna var inte sena att haka på och liera sig med skurkarna.
Människorna på den här tiden skrev till vardags runor på trä och på garvat hjortskinn. Dessa brände Vite Krists manskap omsorgsfullt. Det var på vissa ställen lika med dödsstraff att ha texter skrivna med runor.
Goda berättare var denna tidens popstjärnor. Godar, Gydjor och Völvor for land och rike runt, De var läkekunniga och botade sjuka, de siade om framtiden, de förmedlade nyheter och de berättade om våra gudar och om vår historia.
Den nya lärans män ansåg dessa som oerhört farliga för sin sak. För att utrota så mycket "vidskepelse" som möjligt ägnade man de närmsta 600 åren åt att tortera, lemlästa och mörda alla som de kunde beskylla som häxor. Mer än 100.000 främst kvinnor fick sätta livet till för "vår frälsnings skull".
Runstenarna var svårare att rå på.
Man välte runstenar. Var de av lämplig storlek murade man in dem i kyrkornas grunder. Man hävdade att på det viset förlorade runorna sin magiska kraft.
-Att man samtidigt gjorde världen en otjänst lika stor som branden i biblioteket i Alexandria betydde ingenting för Vite Krists anhängare.
Nyare tids forskning visar att de s.k. Vikingarna inte alls till största delen var pirater utan handelsmän och upptäcktsresande. Man besatt kunskaper som ingen annan vid den här tiden. Man kunde liksom morerna navigera efter stjärnorna. Man visste t.ex att Karlavagnen vred sig jämt runt polstjärnan och kunde på så vis bestämma inte bara riktning utan även seglad tid mitt ute på havet. En förutsättning för att kunna segla till t.ex Island.
Fotnot; v.t. = vår tideräkning och f.v.t = före vår tideräkning, tillkom på 50-talet i avsikt att vara konfessionsneutrala alternativ på svenska till de traditionella f.Kr. respektive e.Kr.