Walking memory lane
-Ett sista besök på Yadkin

Fredag 1:e November 2013. Sista festen på Yadkin. Apollon djar i växthuset.
En epok går i graven. En av de bästa epokerna till och med.
Yadkin och jag är nästan jämngamla. Vi har "växt upp i SL tillsammans".
Dans på bardisken på Grodan. Oftast blev dansen så eldig att kläderna flög av.
-Antagligen något märkligt script som någon glömt kvar...ähum..jajaja.
I början var väl Yadkin och Grodan bara en festplats bland många andra. Iendi gjorde då det "enda vettiga draget" hon såg till att det "blev mycket" på Yadkin. Festplatser både utomhus och inomhus, morgonfika, konstutställning, melodikrysslösning, affärer och mycket annat. En del slog upp sina hus och bopålar på Yadkin.
Om jag lär dig prata berättar du dina hemligheter för mig?
Yadkin blev en levande sim. En sim som drog folk både i stort och i smått. Var dag jag loggade in kollade jag på kartan; Finns det några prickar på Yadkin? Även om det inte var dans varje gång så var det kanske fika. Mysigt att tjata bort en stund.
Det var alltid trevligt på Yadkin. Klart att som på alla andra tillställningar finns det alltid någon som glömt ta på sig festhumöret om de överhuvud taget haft något men de hutade Iendi åt med besked. Sånt strunt förbleknar men alla glada tillrop och vitsar i chatten och allt annat som skapade trevnaden de minnena är outplånliga.
Varje fredag trivseldans på Bounce Bar till Apollons djande.
När jag slog mig ner vid fikabordet på Kickis brygga blev jag fuktig i ögonvrån
Alla mysiga fikastunder och all lördagsdans med Kicki som dj. Såna goa minnen
Melodikrysset var aldrig så lättlöst som i växthuset.
Två bröllop, minst, har jag varit med på här i växthuset.
Aakes fina konstutsällningar var en del som gjorde Yadkin till vad det var.
Fanns det ingen att träffa kunde man alltid kolla in galleriet. Konst som alltid höll hög klass.
Ska Ikaros och Betty hinna tömma öltunnan innan fredagen övergår i lördag?
Harrys brygga. Goa gamla låtar med Harry Brandelius, Åke Grönberg och många andra. 
Slår mig ner vid pianot och försöker klinka Lyckliga gatan men pianot var lite ostämt.....ähum
Solen går ner i havet över Yadkin. Jag väntar på sista färjan någonsin över till Reykja.
En klump i magen och fuktig kind. Tack Iendi&Co för att jag fått förmånen att uppleva det här
Allt som återstår av Yadkin, brygga hör till Reykja.
Var det ett kusligt varsel som fick mig att se den här bilden i somras?

2 kommentarer:

  1. Tack Ruth för ett fint reportage och fina ord! Jag läser med ett leende och en tår i ögonvrån.

    SvaraRadera
  2. Tack Ruth för ett underbar beskrivning av Yadkin, som faktiskt var det första ställe jag verkligen kände mig hemma på i SL (trots alla simmar jag haft). Där fick jag tillsammans med Iendi fick vara med att verkligen skapa något bestående...
    Många tårar fälls av undertecknad, men framtiden kommer ändå att vara ljus...bara vi kommer över tröskeln :)
    Kram

    SvaraRadera