Den som tro sig veta allt Han intet alls vet

Ta emot upplysningen med öppna armar när den kommer och längta efter mer kunskap däremellan

Hugsanir frá helluborð seidr.

Jag har hört mången säga sig ha alla svar som världen behöver.

De dyker upp på Facebook, på twitter ja överallt där människor samtalar.

De vet tvärsäkert att du har fel och de har rätt.
Utan att producera minsta lilla bevis på att de verkligen har rätt. 

Jag kan bara citera Jaques Tati:
-Inget här i världen är så rättvist fördelat som förståndet - alla tror att de har fått tillräckligt!

Är man ödmjuk inför kunskapen så lär man sig mer och mer varje dag.
Man tror sig aldrig veta allt. Det enda man tvärsäkert kan veta är att nästa dag bjuder på ny kunskap för den som är ödmjuk nog att lyssna.

Däremot den som självbelåtet en dag utbrister -Nu vet jag allt, nu kan jag mer än någon annan.

Den kan det bara gå på ett sätt för.

Eller som det beskrivs i Havamál vers 79

En ovis man,
om han erhålla kan
gods eller kvinnors gunst,
hans stolthet växer,
men förståndet icke,
i dårskap går han duktigt långt. 

Inte ens den allvise Oden själv, som ägnade sitt liv åt att samla kunskap, företog sig något utan att rådfråga sin kloka hustru Frigg först.

Ty han var så vis att han förstod att två förstånd är bättre än ett.

En enda gång brast Oden i all rådfråga sin hustru och det slutade med Gudarnas krig, Vaner emot Asar. Eftersom de var jämnstarka kunde ingen vinna men många förlorade sina liv i onödan.

Först när Frigg sökte upp Freya och de med sin gemensamma klokhet kom överens slutade kriget.

Vi ser samma sak i vår nutida värld.

De som anser sig veta bäst, tro bäst de försöker tvingar andra att tro och tänka som de men resultatet blir att alla som inte vill veta och tro som de de flyr så snart är de ganska ensamma om sin vetskap.