torsdag 14 juni 2012

Krigsoffer, mobboffer
likheterna är skrämmande

Ibland får man en känsla av att livet för många går ut på att göra andra människor illa.
Lätt att få den känslan när man ser på nyheterna på TV.
Barn på flykt, hungriga, trasiga kläder, smutsiga, sjuka, utan hopp. Överallt där det är "herrar" som krigar far barn och kvinnor illa. Vi har otaliga exempel på pågående flyktingkatastrofer; Kongo, Somalia, Sudan, Etiopien, Eritrea, och nu senast i Syrien.
Skolbarn mobbas till de tar livet av sig, senast i Stockholm, Vuxna mobbas på arbetsplatser så de tar livet av sig eller går in i väggen.
Historieboken är full av när människor mördats eller skadats fysiskt och prykiskt,
-Krig eller mobbing - ingen skillnad i sak bara i omfattning.
Grundinställningen i båda fallen är; 
-Du är fienden, du har ingen rätt att tala, du har ingen rätt att finnas, du har ingen rätt alls. 
-Vi är förmer än du!
Barn och vuxna mördas dagligen världen över i krig för att någon anser att just de människorna har fel och ska utrotas för att en envåldshärskare ska få behålla sina privilegier sin makt sin privata välfärd.
Ska jag sträcka ut en hand? -Hon kan ju dra ner mig i avgrunden. Det kan
vara hon som baktalade mig. -Självklart ska jag hjälpa henne. Det är ju en
människa. En människa som dör om jag inte hjälper till.
Tack och lov ser vi och har sett hur diktatorer har fallit som käglor i bl.a mellan östern. -Libyen, Tunisen, Egypten och diktatorn in Syrien ligger illa till även om Ryssland stöder honom fortfarande. Vilket beror på ett mycket mer cyniskt spel.
Ryssland har försett och förser regimen i Libyen med vapen, samma vapen som de konstruerat för att möta västvärlden och NATO i ett eventuellt tredje världskrig.
Om NATO eller FN skulle upprätthålla en flygförbudszon över Syrien skulle vi få en mätare på vad moderna ryska vapen duger till jämfört med NATO och FN:s samlade arsenal.
Enda utvägen för Syrien är att Väst vinner och "ryssarna" förlorar men då förlorar också ryssarna en oerhörd massa prestige. Snoppmätning igen.
Än värre är att ett krig med Syrien blir oerhört mycket blodigare än med Libyen vars krigsmateriel inte förnyats sedan Lockerbiekatastrofen 1973.
-Hur kan vi hjälpa till?  
Det är de här det gäller. En vuxen hjälper en flicka som burit sin lillebror
på ryggen undan slagfältet i Kongo upp på sista lastbilen därifrån.
-Vi kan hjälpa flyktingar och krigsoffer genom att ge pengar efter förmåga.
För mig är det en självklarhet att skänka 200 kronor varje månad till UNICEF. Jag har besökt flyktingläger i Afrika i mitt yrke. Ett uppdrag jag egentligen inte vill ha rent känslomässigt men som var nödvändigt att utföra
-Vi kan bidra till att flyktingar från krigshärjade länder får en fristad i vårt land. Utan hot, utan kulor som visslar runt öronen. Smäller det om natten är det bara åska. Inga raketer som spränger ditt hus.
-Vi kan hjälpa mobboffer och andra i själslig nöd genom att lyssna genom att finnas till. Om någon har för stora bröst, fel kläder eller råkar undslippa sig ett ord för mycket vid fel tidpunkt känns oerhört futtigt och omoget att haka upp sig på.
Slurl till utställningen Two Fish
-Gå och se den om du vågar. 
Du kan bli tvungen att konfrontera dig själv och det kan göra ont.

2 kommentarer:

  1. Tack för att skriver om denna viktiga utställning!

    SvaraRadera