 |
Helt fel dag för mig att se den här utställningen, jag upplevde att jag gick in i eländes elände |
Inte fysiskt men psykiskt.
 |
Det här konstverket som jag är en del av lär kallas "Hard work" och gör mig betydligt gladare till mods |
Bilderna berörde mig som bilder ska. Men de berörde mig väldigt illa. Har säkert ett samband med att jag snart ska ha mens och att jag kanske är trött.
Jag blev ledsen av att se bilderna. Så uppgivna. Utan allt framtidshopp. -När jag var... hela tiden. Raserade kroppar. Misskötta och utsatta för tidens tand. Resignationens slappa ansikte. Ögon tomma utan glöd.
 |
Steven Gribbons Pregnancy känns mer som en sammanfattning av Juni månad som vi står på tröskeln till. Naturen står i sitt pregnantaste flor och framtidstron är hundraprocentig. |
Jag upplevde hur min själ blev våldtagen. Därför är det väldigt bra konst. Skriet av Edvard Munch är en av världens bästa och högst betalda konstverk men jag skulle inte vilja ha den i mitt vardagsrum.
Den påminner alldeles för mycket om alla de trasiga människor jag mött och möter i mitt arbete.
Jag upplever dessutom tidpunkten för att gå och se den här utställningen som sämsta tänkbara för min del.
Juni månad står för dörren. Själva livets höjdpunkt. När sommaren står i sitt allra bästa flor. När vi tillber Freya och Frey och ber dem befrukta jorden eller oss själva.
Det är ingen slump att så många barn föds i mars, 40 veckor efter midsommar.
Juni månad ska stråla av liv, av livsglädje, av framtidstro.
-Gå gärna och se utställningen för den är bra men välj rätt dag. -Jag valde tokfel dag.
Sjöfn