onsdag 30 maj 2012

-Hjälp konstnären våldtar mig

Helt fel dag för mig att se den här utställningen, jag upplevde att jag gick in i eländes elände
Inte fysiskt men psykiskt.
Det här konstverket som jag är en del av lär kallas
"Hard work" och gör mig betydligt gladare till mods
Besökte det senaste galleriet intill Place des Petits Bourgeise
Bilderna berörde mig som bilder ska. Men de berörde mig väldigt illa. Har säkert ett samband med att jag snart ska ha mens och att jag kanske är trött.
Jag blev ledsen av att se bilderna. Så uppgivna. Utan allt framtidshopp. -När jag var... hela tiden. Raserade kroppar. Misskötta och utsatta för tidens tand. Resignationens slappa ansikte. Ögon tomma utan glöd.
Steven Gribbons Pregnancy känns mer som en sammanfattning av Juni månad
som vi står på tröskeln till. Naturen står i sitt pregnantaste flor och framtidstron
är hundraprocentig.
Jag upplevde hur min själ blev våldtagen. Därför är det väldigt bra konst. Skriet av Edvard Munch är en av världens bästa och högst betalda konstverk men jag skulle inte vilja ha den i mitt vardagsrum.
Den påminner alldeles för mycket om alla de trasiga människor jag mött och möter i mitt arbete.
Jag upplever dessutom tidpunkten för att gå och se den här utställningen som sämsta tänkbara för min del.
Juni månad står för dörren. Själva livets höjdpunkt. När sommaren står i sitt allra bästa flor. När vi tillber Freya och Frey och ber dem befrukta jorden eller oss själva.
Det är ingen slump att så många barn föds i mars, 40 veckor efter midsommar.
Juni månad ska stråla av liv, av livsglädje, av framtidstro.
-Gå gärna och se utställningen för den är bra men välj rätt dag. -Jag valde tokfel dag.

Sjöfn

3 kommentarer:

  1. Den här utställningen är inte riktigt klar. Den kommer att öppna i helgen, så det var litet tidigt... : ))
    Men visst så här ser konsten ut. Och jag för min det känner mig inte våldtagen.
    Däremot blir jag väldigt berörd och känner starkt för det uttryck av övergivenhet och maktlöshet huvudpersonen i dessa bilder uttrycker.

    Inbjudan till vernissage kommer. Ser helst att folk sparar sina besök tills dess eller efter.

    SvaraRadera
  2. Konstverket som gör dig glad gör mig tvärtom förbannat o ledsen. Jag ser det som en kvinna som håller på att krackelera totalt men klamrar sig fast vid en enda sak för att överleva. Alternativt: kvinnor kan man använd till vad som helst, lampskärmar till exempel.

    SvaraRadera
  3. Lustigt, jag ser en kvinna som laddar sig själv med positiv energi.
    Ja det är helt klart att konstupplevelsen startar inom en själv. En annan dag kanske jag känt helt annorlunda.
    (Var inte meningen att röja i förväg - trodde det var detta galleriet som invigdes förra veckan, men nu ser jag att det ser annorlunda ut)

    SvaraRadera