lördag 21 december 2013

Gleðileg jól og Hamingjusamur Nýtt Ár

Vad kan vara bättre än att läsa en bok i väntan på det nya årets första soluppgång.
Just nu i detta ögonblick, 21 december 2013 klockan 18.11 inträffar Vintersolståndet. Mörkret lämnar
oss och ljuset kommer tillbaka. För varje dag ända fram till midsommar blir det ljusare.
Nu firar vi den riktiga julen. Eller Yule som det hette förr. För här i Norden har vi aldrig bytt till Kristusmässa som i övriga världen. Helt enkelt för att vi aldrig har firat det. Enligt gamla Julianska kalendern inföll vintersolståndet vid Lucia. Då vi firar vår ljusdrottning.
När den modernare Gregorianska kalendern infördes inträffade nyåret den 25 december men av kalendertekniska skäl, man kunde ju inte låta december få tre veckor och januari fem så infaller nyåret 1:a januari.
Jag brukar använda nyåret till att göra mental skafferirengöring. Lämna strunt och skit bakom mig i det gamla året och ta med mig det som varit bra och vackert in i det nya året.
Ett sätt är att sitta vid ett fönster första morgonen efter vinterdagjämningen och invänta det nya årets första soluppgång. I år blir det den 22 december klockan 8.55 i Göteborg.
Läsa en god bok i väntan på solen.
Solguden Ull kommer farande i sin skinande vagn och jagar alla
Rimtursar och fenrisulvar tillbaka till Nifelheim köldens rike
I år ska jag berätta om Ull
-Ull tillhörde vanernas ätt och framträder i myterna som en reslig, vacker karl som tar sig fram på skidor eller snöskor och ett av hans attribut är skölden. Detta gör att han påminner om jättedottern Skade. Hans främsta vapen är pilbågen och han är en mycket god bågskytt. Han sägs av Snorre vara en god hjälp i samband med envig.
Han var solens och vinterns bågskjutande, skidåkande gud – han som åker skidor över himlavalvet – har alltid varit dyrkad här, ända sedan tidigaste bronsålder och de första nutida svenskarnas intåg till vårt land. Ull finns belagd även från runstenar, och i skaldepoesin formligen vimlar det av kenningar och heiten efter honom. Solen kallas Ulls sköld eller Ulls skepp, ibland också “Ullar Gulli” – Ulls Guld, eller Ulls Vagn. Solskivan blir till en sköld, som hålls framför den lysande, skinande Guden.
Ull var dotter till Sif och styvson till Tor.
Att Ull har dyrkats flitigt i västsverige liksom övriga Vaner framgår av ortsnamn som Ullared och Ullevi. På Vallhalla IP grävde man ut en gammal hednisk kultplats. Man förmodar att den sträckt sig från Liseberg till Ullevi.
Så namnen är inte tagna ur luften. Tvärtom ovanlig passande för idrottsplatser.

Gleðileg jól og Hamingjusamur Nýtt Ár
önskar
Kynlif och Ruth

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar