 |
After Sea med ett glas kall champagne till vinnaren. Ett ganska bra sätt att fördriva tiden som blir över i Second Life |
|
Danskvällarna i Second Life har betytt mycket för mig och jag har många glada minnen.
Som ensamstående mor till tre barn är det svårt att komma ut bland folk i första livet de veckor jag har barnen hos mig.
Då har de fina arrangemang som många eventmakare gjort varit en stor tillgång.
Tyvärr har inte alla danskvällar slutat lika lyckligt som det var tänkt.
En av fem har slutat med "tåreflöde och hårda ord" så länge jag varit i Second Life.
Den 29 december 2012 var det fel på mina stövlar,
Vilket jag kunde vederlägga ganska omgående, det var fel på betraktarens viewer.
Den 26 Augusti 2012 och även helgen före ifrågasattes min identitet.
Ett ständigt återkommande krav från publikum är att jag ska lämna ut mitt RL-namn, mitt personnummer, adress, telefon och skonummer.
-Varför? -Du känner mig som Ruth Ruthgerson i Second Life, resten har du lika lite att göra med som jag har med ditt. Skillnaden är att jag inte bryr mig vem du är i RL, det är ju i Second Life vi ses.
Den 2 September 2013 löpte ondskan amok på Yadkin
Någon försökte med alla medel så split och söndring med beskyllningar bl.a om vem som var den ondskefulla karikatyren "Team Vanadis". Denna gången utklädd till en ovanligt fet version av mig.
Det var ett stort antal andra som också fick ta emot en massa beskyllningar och glåpord.
Den 16 April 2013 hade jag för stora bröst
Har man fött och ammat tre barn blir brösten större och mina råkade vara rätt stora redan från början.
Men se det får man inte ha i svenska SL. Nej brösten ska vara av Konsums standardstorlek.
Den 30 Mars 2013 slog Stalker Stalkerson till
Återigen var det min fysionomi som stod på tapeten
Eftersom jag är teknolog ligger det när till hands för mig att skriva om SL-teknik och ibland påpeka vissa tekniska brister i Second Life.
Detta är aja.baja för en del;
-Det är din kassa Macdators fel - köp en windows!
-Nej jag köper ingen windows-PC, de duger inte i publiceringsvärlden.
Att fem-tio - tjugo gånger i veckan få höra sån skit är förbannat tråkigt och enerverande.
I lördags bröt Mac-hatet ut i full blom på Kickis brygga med mig som måltavla.
Brukar ha en teflonyta som hjälper mig att skratta och skoja bort sån skit men inte denna gången. Jag blev både arg och ledsen. Det var en gång för mycket.
-Du får väl tåla lite skoj! svarar busarna.
-Det var bara skoj de 500 första gångerna. Nu är det ren mobbing svarar jag.
-Just nu känns det som att jag vill lägga av för gott att skriva om danskvällarna i Bild.SL. Trots att jag gör mina 200 läsare varje danskväll besvikna men det finn en gräns även för vad jag tål och har anledning att ta emot.
-Idag fick jag höra att Kicki slutar med bryggan.
Det var tydligen mitt fel det med. De verkliga busarna kom undan som vanligt.
-Mitt råd till dig som nybörjare, var en grå mus som beundrar alla andra och ler hult vad de än säger.
 |
Uttåget, med rak rygg från svenska dansgolv innebär slutet på festbevakningen för min del. Så känns det just nu |