Lång omväg till ovän är, fast hans gård vid vägen vore; men till god vän går det genvägar, vore han än fjärran faren.

Lång väg att gå i kylan -Är det värt besväret?

  Völvans   helgbetraktelse 

-Lång omväg till ovän är, fast hans gård vid vägen vore;
men till god vän går det genvägar, vore han än fjärran faren.
En gammal vers ur Havamál. Det som av en del betraktas som en av den gamla trons heliga skrifter.
Det gemensamma för heliga skrifter är väl att i allt religiöst dravel och påhitt kan man hitta ett och annat klokt ord.
Att man inte gärna springer på lätta fötter om man måste gå till sin värsta ovän det är ju lätt att förstå.
Men att vägen till en kär vän aldrig känns speciellt lång även om den är det.
Det är belöningen vid målet som avgör om det ena eller andra är värt besvären.
Julen har varit en fredens tid både under kristen tid och hednisk tid.
I den gamla tron rådde fred ungefär från Lucia till trettondedagen. Då fick ingen komma beväpnad till gille. Jämför med kristna kyrkornas vapenhus vid ingången. Där fick alla lämna ifrån sig sina vapen innan de trädde in.
-Ändå finns det de som väljer att ta till tungans blanka vapen under julefriden.
-Anklagelser, misstänksamheter och inbillade oförrätter.
Allt måste föras till torgs.
-Varför tar Du dig rätten att välja ilskans väg?
-Varför tar Du dig rätten att döma?
-Varför tar Du dig rätten att anse att just Du är bättre människa än någon annan?
-Varför tar Jag mig rätten att välja bort umgänge med Dig?
-Därför att jag vill ha en God Jul.
-Därför att jag anser att Du valt Din väg. Den väg där Du förtärs innifrån av Din egen ilska, avund och hat.
-Då har Du, inte jag, valt bort gemenskapen för Ditt egos tillfredsställelse.