-Jag känner verkligen med dig....

Man nästan ser hur värme och medkänsla strålar från den här personen till dig.

 Valans  helgbetraktelse 
Du har säkert hört det sägas många gånger.
Vissa slänger ur sig uttrycket lika lätt som om de sagt: Regnar det imorgon tar jag på mig stövlar.
Som ett sätt att så snabbt som möjligt byta samtalsämne.
När andra säger samma sak känner man verkligen hur det strålar av värme. Man förstår hur de lever sig in i situationen. I min eller din situation. En del skulle gå så långt att de gav bort sin sista skjorta om de visste att det var till någon hjälp.
Vad är mänsklighetens största problem?
– Vi saknar ibland empati och respekt för varandra. Oförståelse för andras åsikter leder till krig och konflikter.
Det finns en plats för alla, oberoende av sexuell läggning, etnisk bakgrund eller religiös övertygelse.
Vi i Sverige tar emot många flyktingar från krigshärjade länder som Syrien, Irak, Libanon.

Hennes man är mördad, hela byn är bombad till grus. Inget vatten, inget avlopp, ingen mat.
Hon har lyckats samla ihop lite bråte till en eld så att hon och hennes barn inte ska frysa ihjäl inatt.
Men vad gör hon imorgon? Hon vet att hon måste fly om hon och hennes barn ska ha en framtid i övermorgon. -Men vart?

De som har förmågan att sätta sig in i deras situation som de flydde från tar emot dem med öppna armar medan de som saknar fantasi nog förvägrar dem ett liv i fred.
Som mor till tre barn har jag full förståelse för den syriska mamman som flyr till Sverige med sina barn i famnen. Flyr efter att ha sett männen i byn mördas av religiösa mordgalningar. Sett grannarnas hus förintas av bomber. Som insett att alla former av normal uppväxt för sina barn är omöjlig.
Det vill till en enorm avsaknad av inlevelseförmåga och brist på medkänsla om man förvägrar dessa människor en fristad. Om så bara för en tid eller för alltid beroende på vilka behov de har.

Hur kan man göra så här?
Orkar man släpa med sig det ut orkar man ta med det hem också.

För mig är det otänkbart att slänga skräp på marken.
Jag lider när jag ser hur det ser ut i Slottsskogen efter rockfestivalen eller på Avenyn en lördagsmorgon.
Skräp skräp skräp överallt.
Likadant längs hela västkusten på våren. Små kommuner får städa upp vad folk bara kastat i vattnet.
Vi har bara en värld och den måste vi ta vara på efter bästa förmåga.
Jag kan tänka mig in i situationen att ett av mina barn trampar på en glasbit bara för att någon krossat en flaska istället för att ta den med hem. Jag ser framför mig ett barn som gråter högljutt en mamma eller pappa som försöker trösta och tvätta rent såret. Barnet kanske inte kan bada på hela sommaren för att såret blir infekterad. Eller ett djur skadar sig och dör.
Det är skäl nog för mig att ta med mig skräpet hem igen. 

Att läsa om och försöka sätta sig in i andras situation är ett bra sätt att öka sin empatiska förmåga

Vad har dessa gemensamt? De som krigar, förstör, skräpar ner och är allmänt otrevliga.
En del är sjuka i huvudet men den stora merparten är bara okunniga och rädda.
Hellre än att försöka lära och förstå andra och andras liv och uppfattningar går de ut i krig därför att de tror att "de andra" skulle göra likadant.
Vill vi ha fred på jorden måste vi börja där vi står.
Vara snälla emot våra nära, mot våra grannar innan vi kan rädda världen.
Vi i den fria världen kan läsa. Vi i den fria världen får läsa vad vi vill.
Det kan inte alla. Många av de som går i krig emot sina grannar får inte välja böcker. De får inte välja var de får sin information ifrån.
All information är styrd för att passa antingen staten eller prästens syften. Syften som kan vara minst sagt främmande för oss.
Vi i den fria världen kan säga vad vi vill.
De måste vi göra för att hjälpa de som inte kan eller får säga vad de vill när de vill.
Säga ifrån när något är fel. Sätta press på politiker och prästerskap.
Tillsammans kan vi förflytta berg.
Ska avsluta med att citera en väldigt klok man, han var så klok att han fick betala med sitt liv för sin klokhet. De okloka klarade inte av att han var så klok :

”Det värsta är inte de onda människornas onska, 

Utan de goda människornas tystnad”

Martin Luther King